hmm,       jag har suttit och funderat lite idag såhär..  på allt som hänt under senaste tiden..   och det jag kommit fram till, är att jag verkligen inte mått bra. men att jag verkligen också försökt att ta mig ur den här situationen..

Jag har också kommit på att jag inte alls var helt ärlig mot mig själv när det gällde saker och ting..  Så nu, för en gångs skull, ska jag vara ärlig..       så ärlig jag kan bli,        för min egen skull..

Ni behöver inte läsa,       inte alls,   jag skriver mest för att få ur mig det sista av all skit,      det sista försöket att suga ur giftet ur kroppen efter det största ormbettet i mitt liv ,   som förmodligen kommer att lämna det största ärret jag måste bära..

För första början, försökte jag intala mig själv, förstå på något sätt..  att det var okej,   det var inte fel..   Det var väl okej ?

När Du kom till mig den där kvällen, eftermiddagen, ..    kände jag bara på mig att något var fel, något var så himla fel, men jag vill inte veta, jag ville inte inse..      
men iaf,       efter beskedet om att du har känslor för min föredetta pojkvän,  som Du visste att jag inte kommit över ännu,   som jag rent ut sagt var kär i fortfarande,   som jag fortfarande Älskade..      Och det sjukaste var att du visste,  du var den enda i hela världen som visste hur mycket jag fortfarande älskade honom och att jag skulle kunna göra allt för att få honom tillbaka..    Du var också den enda personen jag kunde prata med just då,      under tiden jag mådde så dåligt... Jag grät till och med I skolan för att han gjort slut med mig,   jag förudmjukade mig totalt inför precis alla,    för att jag hade så pass starka känslor fortfarande..    Du var en utav dem som tröstade mig mest och sa att allt skulle fixa sig,   Glöm honom, han är en idiot, han är inget bra för dig, du förtjänar bättre.. Glöm honom,  Glöm honom..
men sen kommer du , 1 månad efter och säger att du har känslor för samma person,   för samma person som jag Älskat i 1,5 år,         som du visste att jag skulle kunna dö för..      som du visste betydde precis allt för mig..

Du hade gått bakom min rygg,     sagt åt mig att glömma honom,  sagt åt mig att berätta allt för dig om oss, vad vi sa, om jag hade ringt, om han hade hört av sig,      och sedan fatta dina egna beslut utefter det, för att du skulle få det Du ville ha..    Det läskigaste var att jag sa till och med att jag inte ville att ni skulle ha kontakt,      eller att ni ens skulle ha varandra på msn under den perioden,      jag kände obehag med det.. det var något som var fel.. och jag hade så rätt, ..
men Du lyssnade inte,   inte den jag älskat heller..

När du sagt att du kysst honom, att du träffat honom bakom min rygg gick något inuti mig sönder..     Mitt hjärta bröts i tusen bitar..      Jag kunde inte förstå hur du kunnat göra så..  Jag som aldrig begärt något av någon..  Jag som bara önskade att jag kunde gå vidare och glömma honom,     för att slippa gå igenom det som gjorde så otroligt ont..

Allt bara försvinner,       finns jag ?  Betyder jag något för nån?

Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den kvällen,     den kvällen du tog ifrån mig min värld.. mitt lyckorus.. Det som fick mig att le..            Det som jag älskade så innerligt..
Det tog Du ifrån mig..         

minnena jag har från våran tid finns inte längre..    alla fina underbar minnen, dom sommrarna är borta....

När du först sa att Du Älskade mig?      var det bara en lögn?       var det bara något du sa till mig?      Var jag aldrig älskad?       var jag bara någon du hade för att försöka kränka ner och såra så mycket du bara kunde?
Jag känner mig inte älskad,  jag känner mig sviken,   jag känner mig kränkt,      jag känner mig sårad..
Jag var kär i dig Ludvig,   riktigt djupt förälskad i dig..     

Du var den första jag var kär i..       som jag öppnade mitt hjärta för ..    
Det roligaste var att vi skulle förlova oss..    Du sa att jag var allt för dig..    du sa att du ville gifta dig med mig en dag..
du sa..            Du & Jag föralltid , Evelina,      du och jag..       Jag var förlorad i dig.. 

men nu ,      vart finns du Ludvig?          Vart finns du min bäste vän Janna?

var jag inget för er?          betydde jag inte ett skit för er?       nej.. tydligen inte..     jag som gjorde allt för er.. Jag var bara något ni kunde kasta bort..       nu vet jag iaf..   tack ..   

Jag förstår mig inte riktigt på dig Janna,    jag vet inte om du läser det här eller inte..    Men du betydde verkligen mycket för mig..    men som du sårade mig,       du visste?        Du visste ju allt?   Hur kan du ens leva med det här,      hur kan du kyssa honom utan att tänka på mig ? att jag ligger där ensam hemma i min säng och gråter,     för att Du tog något som jag alltid kommer att älska,    oavsett..       Hur kan du leva med det?     Det är en fråga jag ställer mig om och om igen..

Att en människa som betydde så mkt,        tänk att en sån människa,   skulle man helst bara vilja glömma, och aldrig se mer.. för att slippa,      slippa all skit..   slippa att tänka..       slippa fundera på om jag ens betydde något någon gång..
Att jag känslomässigt blivit så lurad att jag inte är mig själv längre..

Sen förstår jag inte hur du kan fortsätta,      visa hela världen hur underbart det är och hur mycket du älskar honom..
men  oj,        det gjorde visst jag också en gång?         Jag gör fortfarande.. men får inte..    kan inte tillåta mig själv..
för han är ju din nu,      för han älskar ju dig nu,        jag är inte älskad längre.. jag har inget längre..  jag är tom..

Jag har många gånger funderat på att söka upp en psykolog,     för att få prata med någon som bara kan säga åt mig vad jag ska göra..

Jag har inte ens varit arg på dig..    jag har aldrig visat hur jag egentligen känner inför dig..    jag vet inte varför..
Jag är sån,      jag vill inte göra folk illa..         men ni tillsammans har gjort mig riktigt illa..  Fruktansvärt illa..

Igår,               ställde jag mig bara mitt på golvet och grät..         jag vet inte varför det kom..     Jag tycker att jag själv annars sett livet på ett så positivt sett.       men nu för tiden kan jag bara ställa mig och gråta..   Det går inte att glömma..

jag vill glömma så jävla mycket,      jag vill bara få bort er ur mitt huvud..        men ni betydde för mycket för mig för att det bara ska kunna glömmas..       

Jag Älskar dig Ludvig,   eller älskade,    jag kan inte riktigt skilja på det där..  Jag kommer alltid att göra det,  oavsett.   så är det bara.. 


Stunder av lycka,  ..  :)
- Det är en rikedom,   att få älska, och att älskas..

Du var en utav mina bästa vänner Janna,    ha..   Vi hade så grymt kul ihop och du förstod mig inifrån och ut..
Det gick inte en dag utan att jag ville höra vad du gjort eller vad som skulle hända..
men nu vill jag inte längre,    nu vill jag inte höra av dig..      Jag vågar knappt kolla på dig längre..
Det är läskigt..     
Det är svårt att titta på någon överhuvudtaget utan att fråga sig själv..     Kan jag lita på dig? 

Stunder av lycka, .. :)


Jag förstår fortfarande inte vem du är Janna,    ..     man in the mirror..