känns som att de flesta i min omgivning bara föser ifrån sig lycka och godhet..  sånt som man borde bli så glad av..

men istället sitter jag här och funderar på varför livet är så fruktansvärt dåligt just nu..     Och den enda som egentligen kan göra det bättre är jag själv..     men hur jag ska göra det har jag ingen aning om..       Känns som att många försöker och rycker upp mig stundvis, vilket jag är mycket tacksam för!
Men sedan sitter jag här själv och börja tänka ..     Då börjar allt bara om igen..  allt bara påminner mig,    precis allt..
Därför blir precis ALLT skit också..


Medan de flesta känner lycka kommer olyckan fram och knackar på min dörr..  Helst vill jag inte svara, helst vill jag inte släppa in den..               GÅ DIN VÄG.. jag orkar inte med dig...  

Jag hatar att må såhär,   att drabba folk omkring mig som inte borde bli drabbade.. Förlåt säger jag..
För mina "tycka synd om mig själv texter",         men jag vet inte vad jag ska göra..       H J Ä L P ?

                                                                                         jag är hopplöst förlorad..



Det känns inte som att det går att bota ett ihåligt hjärta, ett brustet hjärta, ett förlorat hjärta, ett trasigt hjärta...

Ni gör det värt att finnas just nu,    Ni får livet att verka lite meningsfullt.. 
sis, ems, kim, ida, michelle, kusiner, laget, mamma, pappa, lillebror,      människor som livar upp dagen..  
Människor som förmedlar lojalitet,   glädje & lycka..         NI är värda mycket..

Godnatt,    hoppas ni sover gott!        <3