sheusedtobethesweetestgirl.-

Vet inte hur jag ska börja...       vart jag ska börja..                eller om jag helt enkelt ska sluta ?



Lyckan
som strömmade genom kroppen var så svår att finna, men så lätt att förlora. Om känslan skulle upphöra, skulle jag det också. Vi gick hand i hand, tills du släppte taget.

Känslan fanns inte där längre. Ett tomrum fyllde mitt hjärta med förlust. Förlust av det alla människor strävade efter, som jag hade funnit, men sedan så lätt förlorade. Att förlora den känslan var stort, men att vinna den var större.

Evelina Löfgren
29/8 - 07


Att förlora det jag gjort ser jag nu i efterhand , samtidigt som något positivt. Jag vet vad jag har som verkligen betyder någonting för mig,   som verkligen värderas i mina ögon. Jag tror inte att det är många i den här världen som har det jag har,  som har de vänner & familj som ställer upp varje minut och varje dag i veckan..  Det är av misstag man lär sig .. men jag vet inte om jag ska kalla det här ett misstag,   inte från min sida.. Men jag har lärt mig av andras misstag..    

Under två riktigt deppiga och jobbiga perioder i mitt liv så är det en person som ALLTID ställt upp för mig och ställt sig bakom mig i varje situation.. Hon har aldrig slutat att tro på mig utan håller sig fast som en blodigel och intalar mig att allting kommer att bli bra igen.. även fast hoppet knappt finns där .. så finns hon alltid där.. 
Jag har inte insett vilken underbart bra kompis jag har som konstigt nog alltid tror på mig.. att jag klarar det..
Och det gör jag..  tack vare henne..  
Det känns som att jag inte klarat livet så pass bra om inte du fanns där för mig.. Du är som en syster för mig och oavsett vad jag gör, säger till dig eller om jag beter mig illa mot dig någon gång. Så betyder du ändå mest för mig..
Du är min andra halva..  och kommer alltid att vara ..   Du är oersättlig. 





Just the way I like it .

Sista kvällen i barnfamiljernas paradis går vi till stranden där sanden mellam tårna känns mjuk och skön. Den är fortfarande varm från dagens solsken.Vi står på varsin sanddyna. Vi tittade på varandra så som första dagen i Tylösand. Vi hoppade rakt upp och det som fanns under oss var luften och sanden som väntade på våra fötter. Vi landade och sanden kröp in både mellan kläder och tår. Vi skrattade och ställde oss upp igen för att titta på solnedgången som vi då skulle få se en sista gång. Jag tänkte på min resa som började i Spanien och avslutades i Tylösand med personen som alltid står på min sida. Ännu en gång stod vi sida vid sida med bara vattnet framför oss.

Efter en lång tystnad med massa tankar runt sommarens stora resa förstod jag vad jag upplevt och säger:
-"Det här glömmer jag aldrig".


Evelina Löfgren 8/2 - 07


Kommentarer
Postat av: cccccc

ååå :)

du är bäst!

vad skulle jag göra utan dig sis' ?! :)

<3

2009-01-11 @ 20:50:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback