Ballonger i olika färger flyger mot himlen. En snabb blick av två busiga ögon förstenar oss. Den vita himlen är täckt av vita tjocka moln som tillsammans blir disiga.

Ljusbrunt fladdrande lockigt hår och ett sätt att sprida glädje på, som ingen annan äger. Tio armhävningar och sedan upp från golvet, springer allt fortare, du är grym.

Det är många människor runtomkring men Evelina Löfgren äger ett namn som klistras fast i huvudet. Medan vi alla ser ballongerna och hennes leende så kan nog inte undgå att förstå varför hennes namn bär klister, vi vet alla, vad som ger oss en kick när vi är lite nere.

De små rosiga kinderna som har cyklat i full fart, hårets fluff och hennes vänliga sida som alla blir vän med, det är Evelina.

I början av höstens kalla vindar och gulröda träd, i början av en lång tid med vit mark och inget ljus så ska ballongerna vinna över vädret, och även om de skulle misslyckas så är inte förlusten så hemsk.
- Vill du ha en godis?
- Ja tack!
Evelina sträcker dig påsen och du tar emot den full av lycka. Det är härligt.

Vi hoppas att hon tycker om oss, för vi älskar henne. Hennes skratt, hennes sjuka kommentarer som livar upp, vi älskar ditt sätt att vara Ewwe.

Och livet kommer alltid att kriga med vädret men ballongerna hjälper dig att segra, om du nu kommer att behöva någon hjälp. En dag för 15 år sedan vann ballongerna över allt och du kom.

- Tack Ewwe!
- Varsågod!

Alltid lika glad och full av liv.

Våran lagkapten som kämpar och till slut lossar ett skott. Ställningen ändras medan applåder och skrik ekar överallt.

Vi älskar dina små fräknar i ansiktet, ditt vackra naturliga utseende som man bara vill krama sönder och äta upp.

Du är våran Gud Ewwe!